Mina pannkakor!

Denna frukost har jag ätit under ett par veckor nu.

Det är heaven om du gillar choklad. Men det är skillnad på choklad och choklad. I min värld ska det vara mörk choklad av bra kvalité, vi pratar om 100% choklad. 100% choklad är dessutom en mycket bra fettkälla, för att inte tala om alla nyttigheter chokladen innehåller.

Mitt eget vassleprotein i choklad har en mycket rik chokladsmak och har blivit en riktig favorit bland många av er, tack för era recensioner förresten!  Det skulle egentligen kuna heta ”dubbelchoklad”.

Här är mitt recept :

1,5 skopor Olgas vassleprotein i choklad

1 dl äggvita (eller äggvitor från 3 ägg, äggulan kan du göra barnens pannkakor på näst gång)

1,5 msk psylliym

1,5-2 dl vatten/valfri mjölk

30 g choklad,100%

1 msk honung

1 dl varma hallon

Gör så här:

Blanda ihop äggvitan med proteinpulver, psylliym och vätska. Låt stå i 5 min.

Värm upp stekpannan och spraya den med olja (jag använder mig av oljaspray)

Stek pannkakorna, ca 2 min/sida.

Placera chokladen på varje pannkaka och stäng den så snabbt som möjligt så chokladen smälter medan pannkakan är varm.

Toppa pannkakorna med honung och servera med bären.

Kalorier: 470

Protein: 46 g

Kolhydrater: 24 g

Fett:  17 g

 

FullSizeRender

v 36: upplägg

Jag är för verklighet.

Att man måste vara realistisk med både sin kost och träning. Kan man inte träna 5 dagar så tar man 4, kan man inte 4 så tar man 3. Hellre backa än hela tiden känna sig jagad av sitt schema.

Måndagar hos mig är alltid hektiska jobbmässigt. En del att ta tag i efter helgerna. Därför har jag ofta känt mig stressad med träningen just på måndagar. För mig är det så mycket enklare att hoppa på bandet och köra mitt cardiopass än att åka hela vägen till gymmet. Så jag måste jag med inse att mina måndagar behöver ändras från styrka till cardio.

Här är min vecka utifrån nya justeringar:

Måndag: cardio, gå- intervaller (mina favoriter det med, man kan variera oändligt och göra dem hur jobbiga som helst)

Tisdag: underkropp

Onsdag: överkropp

Torsdag: HIIT

Fredag: underkropp

Lördag: överkropp

Söndag: yoga/rörlighet/stretch

Förutom det: power hour-promenader i vanlig tempo.

Ni ser, inget är skrivet i sten. Man ändrar, justerar, tar bort, lägger, till, anpassar. UTAN en massa drama.

Veckan så här långt

Denna vecka är ett skämt.

Bara 2 styrkepass så här långt och några power hours. Jag sa ju, ett skämt.

Invägningen igår var också ett skämt. Invägningen är faktiskt är dubbelt så rolig, det är ett typiskt exempel på att man ska aldrig utgå ifrån enbart vågen när man mäter sina resultat. Jag tänker inte ens gräva varför den visar mer än det var för 2  sedan, det är dels ointressant och dels för kort tid för att utvärdera något. Men jag vet av erfarenhet att jag rasar aldrig, vikten går alltid långsamt ner men måtten rör på sig mer. Dessutom har jag börjat äta mer . What ever. Orka gissa och hitta på förklaringar.

När det kommer till vågen så är det inget att lita på alla gånger. Du vill se mönstret, the big picture- inte slita av håret så fort en vecka visat ”fel”.

Anyhow girls.

Ikväll ska jag på fest men innan dess vill jag köra ett riktigt svett-pass på bandet.

Här är det:

TID      LUTNING     HASTIGHET km/t

Som vanligt: det är rekommenderade hastigheter, justera uppåt eller neråt.

0-14           15                   5

14-15          0                   13

15-29         15                  5,1

29-30        0                   13,5

30-44        15                  5,2

44-45        0                   14

45-59        15                  5,3

59-60        0                  14,5

GO!

Styrkor vs svagheter

Ju äldre jag blir desto mindre lust har jag att fajtas emot mina sämre sidor, det jag är mindre bra på, det jag inte vill göra, det jag prokrastinerar (skjuter upp och skjuter upp) . Det tar från mig så pass mycket energi att jag har lite energi kvar till det jag är f…ng bra på. Och jag är bra på mycket.

Att göra det du är minst bra på är slöseri med tid.

Att jobba med sina svaga sidor kan ibland leda till dåligt självförtroende för man blir inte fan bättre hur mycket än man försöker. Eller att man tror att man är hopplös för man inte kan förändras hur mycket än man försöker. Man är i sin egen skit upp till knäna. FEL fokus! Istället låt oss fokusera på vad vi är bra på …och bli ÄNNU bättre. Våra starka sidor blir ännu starkare. Du blir bra på grejer och du gör dem som ingen annan.

Vad räknar jag hit?

Starta något...jag är otroligt bra på att ha idéer och starta, att avsluta är allt annat än roligt mig dock- jag hinner tröttna på min egen idé. Jag delegerar vidare, till den som är bra på att avsluta, någon som är uthålligare än jag.

Läsa. Der är inte livsnödvndigt men böcker kan inspirera en till mycket!  Jag har nog tappat fokus på att sitta och läsa under längre stunder. Vad gör jag åt det? Jag läser bara faktaböcker. Det är jag bra på.

Skriva. Jag är bra på att skriva men sämre på att ta snygga bilder. Det är inte ovanlgit att min äldsta dotter (PR brud) ringer och säger: vad fan var det där du la ut på Insta? Jag gör så gott jag kan men fokuserar mer på att skriva bättre.

Jag är hellre än bra …ibland. Så jag hellre lägger ut något wow och redigerar i efterhand än gör allt perfekt (dvs blir aldrig nöjd ändå!) innan. Så jag fortsätter med det.

Deadlines. Kan vara värdelös på det men när jag väl levererar…det är värt att vänta på 😉

Men gör skillnad på ”behöver göra”.

Jag behöver göra si och så för att nå dit jag vill. För det måste jag göra det, det och det. För att bli DEN personen som gör allt det där och ÄR där så krävs det vissa uppfyllda moment. Det köper jag, även om det är obekvämt (att komma ur min bekväma zon) att jobba med nytt.  Men är man motiverad nog så gör man det ändå, man testar och ser. Men man kan inte säga ”jag är dålig på att nå mål” om man inte vill eller ens försöker. Right? För att nå dit jag vill så behöver jag kanske en som kan göra mina texter på engelska för att slippa göra det själv fats jag kan (men jag är realist, jag tycker att det är tråkigt och det kommer bara dra ut på tiden) – mao jag delegerar det jag inte vill göra i alla fall. Men att jag TAR MIG TID att utveckla MammaFitness vidare kräver ingen ny vana i sig, bara stark vilja. Och det är jag bra på.

Som ni ser, jag vet vem jag är och jag kan mina styrkor. Att odla dem och skita i mina svagheter har gjort mitt liv lättare. Jag har fokuserat om, jag *fixar* sällan något (ingen idé typ!), jag behöver inte hela tiden gräva i mig själv och slå mig själv för samma sak om och om igen. Hellre tro att ”fan, jag är bäst på det här” än ”men vad fan, inte lyckats med det, det och det…igen!”.

Förstår ni skillanden?

Good.

Min rygg och vad jag gör åt det

Min rygg har börjat spöka redan för 6 år sedan och tänker jag efter så uppstod det i samband med när jag startade min PT online.

Det har hänt att jag satt framför datorn i väldigt många timmar, ibland kunde det vara uppåt 14-16 t/dag och det är inget skämt! Så sitta still var den största faktorn som bidragit till min ryggproblematik . Och vad gör kroppen när man sitter still under öängre perioder? Jo, den vänjer sig vid denna position: höftböjarna blir tajta, magen slappnar av, sätet kopplas ut i vardagen då man börjar svanka mer och mer pga höfterna och svag bål.

Jag har alltid varit noga med att träna magen, det har varit min prio i många många år. Jag har blivit expert i hur man får platt och hur an får stark mage. Skrivit artiklar och böcker. Och visst,  jag har stark och platt mage men ryggsmärtan kommer inte enbart från svag bål som många tror och inte ens tajta höftböjar.

Smärtan blev mer och mer påtaglig från år till år. Det värkade absolut inte konstant eller ens varje dag men då och då. Man kunde ana mönstret. Det ser jag nu, men då tänkte jag inte på det.  Jag kunde träna utan problem, springa mina intervaller, gick till kiropraktorn då och då för små justeringar. Det påverkade inte mig varken fysiskt eller framförallt mentalt.

Tills midsommarafton 2012.

Jag fick ryggskott.

OMG!  Denna sorts smärta går inte ens beskriva. Jag kunde varken gå, sitta, ta djupa andetag, göra nr 2, skratta,hosta, ligga i min säng (jag sov på träningsmatta på golvet), klä på mig, vrida mig på min träningsmatta. Ingenting! Min son hjälpte till att förflytta mig. Enda jag kunde var att gå dubbelvikt  i sidled med små steg. Ryggen var så sned åt alla håll! Hela jag var vriden! Att gå från en aktiv person till det här tog alla priser.

Dag för dag blev jag rörligare men detta lämnade sina spår ett halv år framöver. Det var ont att sitta i bilen, gå ur bilen, gå längre sträckor.

Det gick över det med.

Jag fortsatte sitta i många timmar. Kunde ändå träna. Så i princip gjorde jag inget nytt, jag förändrade inget. I min värld var jag övertygad om att jag kunde träna bort det och äta bort det. Fan, jag är ju PT!

För ca ett år sedan blev det sämre.

Jag blev sned i kroppen så fort jag satt still eller legat still i några minuter. Det investerades i stå-bord och det hjälpte ett tag. Det normala för mig blev mer sned i kroppen än inte. Jag kom upp, jag var framåtlutad och sned i ryggen, det gjorde ont, jag rättade ut mig till rak hållning och så höll jag på varenda dag tills jag började dra mitt vänstra ben efter mig och halta. Till slut sa min man ifrån och bokade MR (magnetröntgen) för jag blev sur, grinig, och framförallt BITCHIG mer än någonsin. För inget är roligt när man har ont.  Jag snäste åt mina barn, min man, var otrevlig rent allmänt. Gnällig som fan! Jag blev dessutom rädd att träna, rädd att göra nya saker, rädd att utmana mig i vardagen. Och vad leder det till? Jo! Till ännu mer stelhet!

MR kameran var  det djävligaste!

Jag var livrädd att det var fel på mig, jag kände mig instängd, hade ångest…allt på en gång! Jag är frisk! Det är inget fel på mig!

Det visade sig att jag saknar 2 st diskar (det var helt svart mellan kotorna på röntgen-bilden!), kotorna började bli degenererade och jag har dessutom en ovanligt rak ryggrad som ”vilar” på kotorna 4 & 5 längst ner. Dessa kotor är mycket omtåliga så alt jag gjorde fra till nu slet sönder diskarna. Att jag tränade har inte orsakat det på något sätt då de hade blivit utslitna i vilket fall som men självklart har det bidragit till tillståndet. Har man naturlig svank så kan ryggraden absorbera all kraft som man utsätter sin kropp för, det kan inte min rygg göra.

Jag blev föreslagen först 6 månader med sjukgymnastik  för att se om jag blir bättre och sen operation i form av 2 diskproteser. Det garanterar inget dock. Och det finns ingen grundlig forskning om vad som händer efter 5 år: ska man byta ut? får man ens gå in igen och rota där?

No.

Fucking.

Way.

Sjukgymnastiken SÖG.

Jag blev tillsagd att stretcha ut höftböjarna (förstås!) och min rygg då den har blivit totalt stel från midjan och neråt, ungefär. Jag gick mina 3 sessioner (10 bokades in) och sen sket jag i det och började använda mina egna metoder, göra research, börja lyssna mer på min rygg och koppla ihop hur den mår med hur jag mår och vad jag gör eller inte gör.

Så här ser min träning och kost ut idag.

Träning

  • Idag göra jag inga framåtlutande övningar som t ex rodd. Den övnignen är utesluten helt.  I början gjorde jag ingen marklyft heller men den är ju dynamisk, dvs du går ju upp och ner så denna har jag gjort (och gör) men med hantel och inte stång. Jag gör sumo-varianten där man står mycket brett med fötterna. Har jag dålig ryggdag så gör jag inte det heller, förstås.
  • Jag gör inga knäböj med stång på axlarna, andra knäböj går bättre.
  • Inga kettlebell övningar! Swings, snatches, cleans osv. Har gjort mycket kb en gång i tiden och kb sliter otroligt på min rygg så kb är glömd och begravd.
  • Utfall har jag inga problem med så dessa gör jag (finns många olika) , samma gäller höftlyft i olika former (har även lyckats göra PB i höftlyft på glvet under denna period), övningar med minibands (finns hindratals) , step ups fungerar till 99%, hopp funkar ockå men inga hopp där jag hoppar upp på en bänk till ex utan hoppar på golvet, jag göra inga burpees, bensparkar och ryggextensioner funkar utmärkt.

Jag använder mig av löpband, mycket! Dels gå-intevaller och när ryggen mår bra så tar jag även HIITs där jag springer snabbt i 20-30 sek och vilar kanske i 60-90 sek. Osv i 15-20 min.

Jag har lärt mig att ta rörlighetspaus under dagen. Jag sitter fortfarande framför datorn men lärt mig att variera mellan stå, sitta och så rörlighet. Jag stretchar ut mina höfter, min rumpa, min ländrygg. Jag är aldrig sned nuförtiden men jag är fortfarande mycket stel i ländryggen, det kan ibland synas på mina bilder. Missköter jag min rörlighetsträning så straffar det sig på en gång så jag måste hela tiden tänka på det.

Min ”power hour” är stor räddning, för ryggen mår bra när jag går. Så det har blivit min terapi mentalt och fysiskt.

Andra redskap är skumrulle, tennisbollar för mina triggerpunkter, spikmatta, massagepinne där man masserar låren/ryggen med pinne som rullar, korsett i fall jag börjar bli sned, kanske även vid vissa träningstillfällen.

Min kost

Självklart har jag forskat även kring det! Förtuom att äta bra mat (mycket grönt, protein, bra fetter, bra kolhydrater) har jag börjat med naturliga antiinflammatoriska naturmedel: gurkmeja i kapselform, kollagen, glukosamin (ska börja nu i veckan) , nyponpulver (ska börja nu i veckan), boswelia.

Ibland är jag otroligt LESS på att vara medveten om hur jag står, sitter, går, rör mig, att det kan göra ont att knyta mina skor, hur stel jag är på morgonen så det gör ont att böja på nacken, att hela tiden vara MEDVETEN om ryggen. Hur den kan fortfarnade begränsa mig och saker jag vill göra med mian barn. Jag kan inte hoppa i studsmatta, det är för osäkert. Jag vågar inte springa spontant för det är också osäkert. Eller jag TROR att det är. Jag är rädd och det gör mig ännu stelare.

Jag måste hela tiden tänka på tekniken i övningarna, är jag stel så svankar jag ofrivilligt och tappar min neutrala position.

Jag är trött på pysslet.

Mina bästa råd till dig som har problem med ryggen:

Gör MR!

Då har du alla svar svart på vitt , du slipper gissa och skylla  allt på dålig bål. Det är inte alltid dålig bål, det kan vara som i mitt fall- slitna diskar och kotor, diskbråck och you name it.

Sök second opinion, nöj dig sällan med enabrt ”så här är det”.

Ha eget ansvar och SKÖT dig.

Anpassa träningen, testa dig fram till vad som fungerar. Sitt inte still bara för att ”så här är det”.

Var aktiv i din egen tillfriskning.

RÖR på dig!

PS. Varför skriver jag allt detta? Definitivt inte för att någon ska tycka synd om ig (hatar det!) men för att visa att det finns sätt att kringgå problematiken och det går att träna. Men man måste hitta det som fungerar för just DIG då varje rygg och livssituation är unik.

Hoppas att några av er får polletten att ramla ner.

Veckans resultat!

Ytterligare 1 v har gått.

Denna vecka är mycket mer strukturerad än förra då vi har kommit hem från Spanien för 1 v sedan.

Jag har gått på mina power hour – promenader, som är inte alltid rena powerwalks utan vanliga promenader där jag lyssnar på inspirerande podcasts eller går och tänker.

Jag har även kört mycket strukturerat på gymmet och det blev 4 styrkepass denna vecka. HIIT nr 2 tar jag imorgon, idag tog jag vilodag med rörlighetsträning.

Maten: nu äter jag mer eftersom jag började känna mig för trött under passen men även på dagarna. Sömnen sög i några dagar ifs men jag tror att mer mat är lösningen. Nu ligger jag på 1900-1950 kal/dag.

Jag får se hur det kommer utvecklas. Jag har inte så värst bråttom, att gå ner mina kg till varje pris. Så länge det går åt rätt håll om än med 200 g/v så är jag glad då är det ändå framsteg. Sen har vi ju andra mått, t ex kläder men även måttband och tyngre vikter på gymmet. Hittade en gammal bild där jag mäter in midja, den var på 66 då, nu ligger den på 70 så jag har lite att göra!

Jag kommer alltid jämföra veckans vikt med startvikten, det är det som är mest intressant  – inte alltid vecka till vecka. Många glömmer the big picture!

Nöjd med veckan med andra ord!

img_2436.jpg

Din träning & familj…hur lyckas man utan att få dåligt samvete?

Jag brukar säga: du ska komma först.

Det står jag för.

För om din kropp inte fungerar, du uplever dig som svag och energilös på dagarna…inget kommer fungera. Nada. Allt kommer avstanna och det kommer märkas på allt och alla.

Så! Du behöver vara stark för att orka. Orka med livet som mamma. Kanske som mamma och arbetande kvinna. Kankse som mamma och arbetande kvinna och hon som städar, lagar mat och tar hand om allt och alla förutom sig själv.

När mina tvillingar föddes så bestmde jag mig tidigt att synka dem, såg till så de sov samtidigt, åt samtidigt, bajsade samtidigt. Jo, det gick! Det var bästa tvilling.tipset jag fått förresten.

Det gick kanon … ett tag. Jag kunde deras tider. Jag hade våra rutiner under kontroll. Stiga upp 7, äta frukost med mannen, mata tjejerna, lägga dem vid 9 i vagnen, ställa vagnen utomhus och sen träna! På det sättet hade jag 1, 5 t på mig att gör adet jag ville göra. Om natten varit fördjävlig (spelade ingen roll om ena tvillignen sov men inte den andra, man var ju vaken ändå) så gick jag bara ut på en vanlig barnvagnspromenad.

De blev dock större, förstås. Sömnrutinerna ändrades, de sov mindre på dagarna. Det stressade mig oerhört för de ”tog” min träningstid. Ju mer jag var angelägen om att de skulle sova desto mer vägrade de. De kände på sig att jag var stressad. Stressad mamma=stressade barn. Så är det. Tills jag bestämde mig att skita i det. Jag lät dem vara med under passen. Det var mitt andra bästa beslut förutom synkningen. Visst, det var intressant och spännande med vad jag gjorde i början men sen struntade de blankt i vad jag gjorde och höll på med sitt. Jag gjorde ingen big deal med andra ord.

Så här kunde se våra pass ut. Ja, VÅRA!

En annan lösning jag hade var att morgonträna. Stiga upp tidigt medan alla sov och ta mitt pass. Jag tränade hemma så det var smidigt. Klar på 30-45 min och redo för dagen.

En till jag testade var att gå till gymmet med barnpassning. Det var en heldags projekt då det var mata tjejerna, packa ner i vagnen, springa till tåget, åka tåg, byta till buss, ta oss vidare till gymmet, komma till gymmet, lämna på barnpassningen, jag tränade i 1 t (om jag hade tur och ingne ropade  ”Olga Rönnberg till barnpassning”), sen mata kidsen igen, sen åka hem med alla förflyttningsmedel jag nämnde. Jag höll ut några gånger sen nja…hemmaträning passade mig ändå bättre.

Ett annat tips är …PRATA! Prata med din partner om hur viktigt, eller nej…hur LIVSviktigt det är för dig att få träna med allla dessa bonus man får på köpet. Glad, energisk, stark morsa. Win -win för alla. Så kommunicera och kom överens om vilak dagar du vill träna. Kanske 2 d/v på gymmet och 1 ddag hemma. Eller alla 3 dagar hemma medan partnern tar ut barnen. En av dagarna kan tas på helgen.

Dåligt samvete…det blir man aldrig kvitt. Men någonstans måste du inse att träningen är ingen lyx, det är ett behov, ett måste om du så vill. Gör dig det till ego? Absolut inte. Alla överlever 30-45 min utan sin mamma. Eller hur?

Gör ett schema som fungerar och testa dig fram. Börja med 2 dagars träning/v och sen öka till 3. 3 dagar är helt ok för att få resultat, jag lovar!

 

”Olgas mat för aktiva kvinnor”

Här är min nya bok som släpps i december.

Jag vet att ni har efterfrågat en kostbok sedan länge, jag lyssnar alltid!

Boken är full med recept och koststrategier, allt som behövs för att man ska lyckas med att hitta hem med maten.

Ingen bantning, ingen svält- bara bra näringsrik mat!

Dagens träning

Min favoritdag: underkropp!

Från att gå till hata träna ben & rumpa till att vänta tills man får göra det. Det är kärlek det!

Energin var med mig hela passet.

  • 5 set i varje övning
  • 4 övningar
  • 6-8 reps i varje
  • Vila 90 sek mellan varje set
  • Tunga vikter med få reps = mer vila.

Har börjat äta mer per dag och det kändes -redan! Det blev trots allt 60 g havrekli (torr vikt) och 3 kokta ägg som frukost. Vem som helst blir mätt 😀

Imorgon har jag invägning och mätning. Det KAN bli problem då jag byter våg och börjat äta mer, men vi får se hur det blir. Och så mätning! Har inte mätt mig ännu men det blir min rutin framöver.

Dags att justera uppåt!

Efter gårdagens pass med 15-20 reps i varje set och övning …dessa tog om man säger så. Träningsvärk och känslan av ”slut” på ett sätt som jag inte gillar. Nu har jag tränat i snart 2 v och jag måste börja utvärdera och justera lite, både kosten och träningen.

Just nu äter jag nog lite för lite och sover för lite på det. Dr. House -frosseri fortsätter sent på kvällarna, haha! Har inte kommit ur det där semestertittandet. Börjar man med ett avsnitt så blir det två – tre tll slut :-). 6 t per natt ÄR för lite, jag behöver minst 7 helst 8 om jag ska känna mig återhämtad.

Så nu blir det öka på maten och utvärdera igen om ett tag.

När det kommer till träning så kommer jag öka antal set till 5 i dem flesta övningar, åtminstone i övningar där jag tar 6-10  reps. Jag varierar nämligen antal reps per övning i mina pass. Jag kommer behålla 4 pass/v.

Cardio: 2 HIITs och promenader som vanligt.

Så jag går efter principen: äta mer- träna mer. Det tål man om man äter, kan återhämta sig och inte stressar. Eller ät för muskler, träna för fettförbränning.

Om vikten: viktnedgång 6-7 kg är fortfarande målet men inte så bråttom. Jag vill hellre ta fram formen, bygga lite till och njuta av det jag gör. OCH vara konsekvent. Inte hoppa över pass och slarva med maten. Prioritera träningen, oavset vad som händer i mitt liv med jobb, barn och övrigt. JAG först.

Man kan absolut justera uppåt eller neråt tjejer, inget är skrivet i sten – formen tar tid att bygga så det är lika bra att göra det så hållbart som möjligt, något man kan leva med.

Idag var det intervaller på schemat. Gjorde precis samma cardio som förra gången.