Att bli äldre

För det första så har jag aldrig trott att jag kunde bli över 40.

Jag menar det var overkligt att jag skulle någonsin bli i samma ålder som min mamma var en gång i tiden. Jag minns henne som 42 åring och för mig var hon ”tant” och nu har jag tom passerat denna siffra. Och jag är ingen tant :-) Jag har alltså överlevet 40 strecket.

Under hela mitt liv hade (och har!) jag ”idéer” om hur jag vill vara och se ut. Min kropp har alltid varit en viktig del av min identitet, inget ovanligt alls- det är det för de flesta av oss. Det är som med håret, jag kommer aldrig klippa det kort. Never. Jag har haft kort hår upp till jag var 15, jag hatade det innerligt.

Jag är ”van” att se ut på ett visst sätt. Jag har alltid kunnat styra det, mer eller mindre och nu när jag är äldre så ingenting är självklart längre. Ingenting kommer gratis, av sig själv eller med minimal ansträngning. 

Faktum är att det är tuffare än någonsin att dels hålla formen och dels gå ner några kg som jag håller på med nu.

Det.

Tar.

Tid.

Jämför jag mig med mitt senaste ”komma i form” projekt jag gjorde efter mina tvillingar för 6 år sedan så var det inte alls lika tufft som idag. Klart jag hade inte eget företag då, hela mitt liv såg annorlunda ut då. Jag är mer stilla idag än då, men det är så mångas liv ser ut när man blir äldre- man är mer stillasittande. Ämnesomsättningen går inte ner, man blir mindre aktiv.

Så för mig krävs det betydligt mer träning idag än då för att tappa vikt.

Mer styrketräning för att behålla/bygga muskler.

Mycket mer noga mat.

Mer vila mellan styrkepassen för att det tar tid för kroppen att återhämta sig efter styrkan.

Haha! Låter som en gammal kärring fast jag känner mig absolut inte som 43 idag, jag känner mig ungefär som vanligt förutom just detta med resultat och mindre tid.

Och det är vad det är.

Är jag redo att betala priset?

Jag vet i alla fall är det är no way back. No way att jag ska sluta styrketräna, det är tvärtom…jag har inte råd att sluta. Och för att vara riktigt ärlig…Man har inte råd att ens missa ett pass. För det är styrketräningen som kommer vara avgörande ju äldre man blir.

Så flickor…börja redan när ni är 30! Ni kommer tacka mig senare, jag lovar.

Jag kommer göra allt för att hamna där jag vill hamna. Det kommer ta tid och jag är fine med det. Jag har inte bråttom även om vissa dagar suger.  Som förra v … den var värdelös på många sätt. Igen. Mitt liv är inte alltid regnbåge, rosa moln och blommor, det är berg och dalbana många gånger.

Men ge upp?

No. Way.

v 36: upplägg

Jag är för verklighet.

Att man måste vara realistisk med både sin kost och träning. Kan man inte träna 5 dagar så tar man 4, kan man inte 4 så tar man 3. Hellre backa än hela tiden känna sig jagad av sitt schema.

Måndagar hos mig är alltid hektiska jobbmässigt. En del att ta tag i efter helgerna. Därför har jag ofta känt mig stressad med träningen just på måndagar. För mig är det så mycket enklare att hoppa på bandet och köra mitt cardiopass än att åka hela vägen till gymmet. Så jag måste jag med inse att mina måndagar behöver ändras från styrka till cardio.

Här är min vecka utifrån nya justeringar:

Måndag: cardio, gå- intervaller (mina favoriter det med, man kan variera oändligt och göra dem hur jobbiga som helst)

Tisdag: underkropp

Onsdag: överkropp

Torsdag: HIIT

Fredag: underkropp

Lördag: överkropp

Söndag: yoga/rörlighet/stretch

Förutom det: power hour-promenader i vanlig tempo.

Ni ser, inget är skrivet i sten. Man ändrar, justerar, tar bort, lägger, till, anpassar. UTAN en massa drama.

Din träning & familj…hur lyckas man utan att få dåligt samvete?

Jag brukar säga: du ska komma först.

Det står jag för.

För om din kropp inte fungerar, du uplever dig som svag och energilös på dagarna…inget kommer fungera. Nada. Allt kommer avstanna och det kommer märkas på allt och alla.

Så! Du behöver vara stark för att orka. Orka med livet som mamma. Kanske som mamma och arbetande kvinna. Kankse som mamma och arbetande kvinna och hon som städar, lagar mat och tar hand om allt och alla förutom sig själv.

När mina tvillingar föddes så bestmde jag mig tidigt att synka dem, såg till så de sov samtidigt, åt samtidigt, bajsade samtidigt. Jo, det gick! Det var bästa tvilling.tipset jag fått förresten.

Det gick kanon … ett tag. Jag kunde deras tider. Jag hade våra rutiner under kontroll. Stiga upp 7, äta frukost med mannen, mata tjejerna, lägga dem vid 9 i vagnen, ställa vagnen utomhus och sen träna! På det sättet hade jag 1, 5 t på mig att gör adet jag ville göra. Om natten varit fördjävlig (spelade ingen roll om ena tvillignen sov men inte den andra, man var ju vaken ändå) så gick jag bara ut på en vanlig barnvagnspromenad.

De blev dock större, förstås. Sömnrutinerna ändrades, de sov mindre på dagarna. Det stressade mig oerhört för de ”tog” min träningstid. Ju mer jag var angelägen om att de skulle sova desto mer vägrade de. De kände på sig att jag var stressad. Stressad mamma=stressade barn. Så är det. Tills jag bestämde mig att skita i det. Jag lät dem vara med under passen. Det var mitt andra bästa beslut förutom synkningen. Visst, det var intressant och spännande med vad jag gjorde i början men sen struntade de blankt i vad jag gjorde och höll på med sitt. Jag gjorde ingen big deal med andra ord.

Så här kunde se våra pass ut. Ja, VÅRA!

En annan lösning jag hade var att morgonträna. Stiga upp tidigt medan alla sov och ta mitt pass. Jag tränade hemma så det var smidigt. Klar på 30-45 min och redo för dagen.

En till jag testade var att gå till gymmet med barnpassning. Det var en heldags projekt då det var mata tjejerna, packa ner i vagnen, springa till tåget, åka tåg, byta till buss, ta oss vidare till gymmet, komma till gymmet, lämna på barnpassningen, jag tränade i 1 t (om jag hade tur och ingne ropade  ”Olga Rönnberg till barnpassning”), sen mata kidsen igen, sen åka hem med alla förflyttningsmedel jag nämnde. Jag höll ut några gånger sen nja…hemmaträning passade mig ändå bättre.

Ett annat tips är …PRATA! Prata med din partner om hur viktigt, eller nej…hur LIVSviktigt det är för dig att få träna med allla dessa bonus man får på köpet. Glad, energisk, stark morsa. Win -win för alla. Så kommunicera och kom överens om vilak dagar du vill träna. Kanske 2 d/v på gymmet och 1 ddag hemma. Eller alla 3 dagar hemma medan partnern tar ut barnen. En av dagarna kan tas på helgen.

Dåligt samvete…det blir man aldrig kvitt. Men någonstans måste du inse att träningen är ingen lyx, det är ett behov, ett måste om du så vill. Gör dig det till ego? Absolut inte. Alla överlever 30-45 min utan sin mamma. Eller hur?

Gör ett schema som fungerar och testa dig fram. Börja med 2 dagars träning/v och sen öka till 3. 3 dagar är helt ok för att få resultat, jag lovar!