Författaren och journalisten Hillevi växte upp i en kreativ familj där föräldrarna hade missbruksproblem och där strukturer och ordning helt saknades under Hillevis uppväxt. Likt många andra barn till alkoholister så blev Hillevi själv missbrukare, men det var inte alkohol eller droger som blev hennes ”snuttefilt” (som hon själv uttrycker det), utan mat. Om detta skrev hon en bok, romanen ”Hungerflickan”, vars huvudperson har många likheter med Hillevi själv.
2011 började soffpotatisen Hillevi med NMT – Nordic Military Training, en av de tuffaste träningsformer som finns. Då var hon 45 år och ett kroppsligt vrak. Träningen var det roligaste hon gjort i hela sitt liv och hon skrev boken ”Extremt kul!” för att inspirera andra att finna träningsglädje och motivation.
Jag träffade Hillevi i Liljanskogen under mitt första NMT-pass för ett par år sedan och visste vem hon var sedan tidigare, genom ett nätverk med mediamammor online vi båda tillhörde. Kanske såg hon min skepsism (jag omfamnade inte utomhusträningen lika innerligt som hon, utan frös och svor över att behöva sabba mina akrylnaglar i leran) och gick fram och gav mig en svettig kram så att leran från hennes tröja gjorde ett avtryck på min mage. Jag hade aldrig sett en människa le så brett som hon och det fullkomligt sprutade lyckoendorfiner ur henne. Hennes grupp hade redan avslutat sitt 75-minuterspass medan min grupp precis skulle iväg.
Hillevis jävlaranamma smittade av sig på mig. Och många andra. Kunde man bli så där GLAD av träning? Ja, det kunde man!
Idag är Hillevi en populär föreläsare och pratar om både missbruksfrågor och hur det är att ha vuxit upp i ett alkoholisthem, men på senare tid har hon även börjat föreläsa om träning och den resa hon själv har gjort.
Du har tidigare kallat dig själv för ”överviktig klumpeduns”. Vad kallar du dig själv idag?
– Inspiratör. Mitt sätt att inspirera är att jag är icke-perfekt. Jag är inte den perfekta löparen, jag går i uppförsbackar men njuter av naturupplevelserna då jag springer i Pyrenéerna.
Vilken typ av träningspersonlighet är du?
– Periodare, definitivt. Ett tag körde jag NMT två gånger i veckan. Därefter satte jag som mål att springa 50 lopp på ett år, vilket jag gjorde. Då blev jag dock inte vältränad över hela kroppen, eftersom jag inte kompletterade med styrketräning, men däremot seg och uthållig. Träning gör mig lycklig, jag kör på tills livet kommer emellan. Som envisa förkylningsvirus. Sedan har jag svårt att komma tillbaka.
Du började med hård militärträning som 45-åring. Är inte det en rätt tuff utmaning för en otränad trebarnsmorsa?
– På något vis kändes det ”back to basics”. Jag kommer från en bondsläkt och har alltid trivts utomhus, röjt i trädgården och så. Att få motionera i naturen kändes som mitt rätta element. Släpa trädstockar och hjälpa varandra med armhävningar, det kändes naturligt och bra. Jag har testat PT i omgångar också men det är ju så himla tråkigt! Det blir sådant fokus på mig, vilket är jättetrist. Och så den dåliga luften inomhus… Usch.
Om du är periodare, hur ser din träning ut i nuläget?
– Jag springer inte lika mycket längre. Det blev lite tjatigt. Jag är också rädd för förslitningsskador. Har märkt att det egentligen är rätt ineffektivt att springa så länge när man får nästan samma resultat med mer intensiva pass. Men jag är å andra sidan ingen explosiv träningstyp. Sedan i januari tränar jag fyra-fem gånger i veckan. Och det är varierande aktiviteter. Jag har sänkt tröskeln för vad som ”räknas” som träning. Förut ställde jag högre krav och körde jag inte minst 75 minuter militärträning i skogen så räknades det inte. Nu accepterar jag att ett halvtimmespass på Friskis & Svettis är lika bra det med. Det är ju kontinuiteten som gör den stora skillnaden. Men jag har bra och dåliga veckor, beroende på om jag är frisk eller krasslig.
Du är 50 idag, vad var det som gjorde att du började med träning för bara fem år sedan?
– Det är författaren Moa Herngrens ”fel”! Haha. Jag intervjuade henne då hon hade släppt en bok om missbruk. Moa hade just börjat träna militärträning och var helt lyrisk. Och det blev det där klassiska: ”Om HON kan komma i form, så kan jag det med!”. Moa berättade hur hopplös hon varit tidigare, men hur hon sedan vände. Det lyste om henne och hon såg strålande ut, vilket peppade mig. Det är annars svårt att identifiera sig med de där unga supermänniskorna och atleterna. Min längtan efter träning blev stark så jag testade militärträning. Moa lockade med mig på ett prova på pass på Nordic Military Training.
Hur var det första passet?
– Herregud, jag kom dit med mitt ombyte i en Konsumpåse, slitna tights och T-shirt. Visst var jag lite skräckslagen, men längtan efter träning måste vara starkare än rädslan. Man måste odla sin träningslängtan och mata den. Jag var i dålig form men inte så urusel form som jag hade förväntat mig. Passet var 75 minuter och gav mig mycket endorfiner. Det är en helt annan känsla att göra situps under bar himmel jämfört med att göra det på ett gym.
Vad tycker du om din kropp idag?
– Jag är 50 år och min kropp funkar helt fantastiskt bra, trots att jag har misshandlat den i 45 år med olika dieter, med att sitta stilla och med att avsky den. När jag sprang i franska Pyrenéerna på över 2000 meters höjd med min lite fladdriga och dallriga kropp så njöt jag och kände att kroppen är perfekt. Tänk att den kan ta mig till sådana där platser – det är ju helt fantastiskt! Jag är nöjd med min kropp – den är som en gammal bil, vem klagar på en gammal bil? Man tar liksom fram den ibland för att köra, visar upp den och så är det inget mer med det.
Du har missbrukat mat i perioder, hur är det med kosthållningen nu? Har den påverkats av din träning?
– Även här är jag periodare. Jag går igång på socker, så är det bara. Min familj har gjort experiment då vi uteslutit socker helt ur kosten vilket var intressant. Idag är jag dock ingen sockertaliban. Jag ser ju dock på min son hur dåligt han mår av socker. Vi har infört lördagsgodis, men jag smugglar faktiskt undan godis åt mig själv i en hemlig låda, som är bara mitt… Jag vill så gärna avstå från allt synligt socker men det gör jag ju inte. Samtidigt – om detta är det värsta jag utsätter mig för, om detta är den enda lasten jag har – so be it. Då får det väl vara så. På landet ägnar vi oss mycket åt utomhusaktiviteter, vi spelar tennis, volleyboll, simmar och tar långpromenader längs med mysiga gamla tågspår. Man blir så skönt trött och hungrig av det. Jag väger mig regelbundet, även om många avråder från det. Men för mig är det mer för att hålla ”damage control”, haha. Jag skulle gå och noja annars över vikten och fundera över om jag gått upp eller inte.
Äter du och barnen samma mat?
– Ja, men ibland är jag sugen på mer protein så då äter jag det. Vi försöker att ställa fram många olika saker på bordet och sitter alltid ner tillsammans och äter. Jag äter allting och utesluter inga särskilda saker.
Hillevi med en fellow krigare på NMT-pass. ”Att få motionera i naturen känns som mitt rätta element”.
Tränar du tillsammans med din man Gunnar?
– Ibland. Från början var han motstridig och tränade inget alls. Han är egentligen ett omöjligt case och hade noll styrka i kroppen men jag lurade med honom på ett NMT-pass. Efter en träningsresa med Springtime för ett år sedan skaffade han sig en träningsapp där man kör en minut i taget. Nu tränar han militärträning två gånger i veckan. Han har gått ner massor i vikt och sprang två lopp förra året.
Intressant att du är en sådan inspiratör, även för din egen man. Du måste vara en fantastisk fru!
– Ja, det är väldigt roligt att vara gift med mig! (skratt) Gunnar har nu anmält oss till Aim Challenge i augusti som är en multisporttävling där vi ska cykla, gå balansgång, klättra och paddla.
Hur är det med sömnen?
– Jag har haft svårt för att sova hela mitt liv och brukar sova med ett öga öppet. Jag är känslig för ljud och ligger ofta och grubblar vid sängdags. Samtidigt försöker jag att inte noja så mycket över det. Till och med i sängen ska man prestera! Mitt tips är att ta små mikropauser på dagarna – lägg dig då du är trött. Jag har börjat lyssna på poddar när jag inte kan sova, vilket är trevligt.
Du är en stark och positiv förebild för många tränande mammor. Men vem får du själv inspiration och energi av?
– Det är ofta vanliga människor i vardagen jag möter, som inspirerar mig. Problemlösare som lurar med mig på äventyr och får mig att tacka ja till utmaningar, fast jag vet att jag aldrig kommer att få tid att hinna öva till utmaningen ifråga. Folk brukar säga: ”Men Hillevi, hon är ju 26 år, kommer du verkligen hinna med i hennes tempo?” när jag pratar lyriskt om någon som inspirerat mig. Men jag tänker inte så, i ålder, eller olika fysiska förutsättningar. I mina sociala medier så samlar jag på inspiratörer och tar bort gnällspikar. Jag vill inte ha negativ energi i min feed. I mitt arbete med Vardagspuls så har jag mött många människor som gått ner halva sin vikt och deras resa mot att kunna orka springa exempelvis Vårruset är otrolig att få ta del av. Det blir många känslor blandat, av sorg och glädje.
FAKTARUTA HILLEVI WAHL
Ålder: 50 år.
Familj: Maken Gunnar, tre barn.
Yrke: Författare, journalist, föreläsare, debattör och krönikör.
Aktuell med: Hälsoguru på ”Vardagspuls” i TV4.
Styrkor inom träning: Min uthållighet. Jag är långsam men väldigt seg. De flesta springer förbi mig på lopp, men det struntar jag i – jag stressar inte och skadar mig inte heller. En gång kom jag på en hedrande 10:e plats i ett sjumilalopp i terräng. De som hade sprungit förbi mig i början fick sedan avbryta loppet på grund av skador. Jag kan springa hur långt som helst.
Svagheter inom träning: Jag är inte det minsta explosiv. Hoppa högt vågar jag inte, jag är rätt feg.
Foto Nordic Military Training och privata
Dela på
