Jag skiter i det här

Change of plans!

Eller snarare justering av planerna.

Mycket jobb + träning går inte alltid ihop. Det som händer är att man börjar bortprioritera sig själv och sina behov.

Det är inte ok.

Någonstans.

Ni vet att under någon vecka kunde jag träna så lite som 2 dagar per vecka och det har aldrig hänt under alla mina träningsår att jag tränat så pass lite. Jag började så bra efter sommaren!

Vad fan händer?

Jag har int råd att träna så lite, är inte 25 längre.

Jag tog ett ärligt snack med mig själv. Igen.

Jag har helt enkelt bullshittat mig själv med en massa ursäkter istället för att omprioritera.

Framöver blir det så här:

Träning varje dag under måndag – söndag:

4 pass styrka, ett gå-intervallpass.

Shoot for the stars, ni vet. Om inte så kan man hamna vid trädkronorna. Bättre än klättra på marken med sina ursäkter.

Måndag: underkropp

Tisdag: överkropp

Onsdag: gå-intervaller

Torsdag: underkropp

Fredag: överkropp

Lördag : vila/gå-intervaller

Söndag : yoga/matfix

Det här är inte att vara hård mot sig själv, det här är att vara ärlig mot sig själv, att våga erkänna för sig själv att man har visst tid för det som är viktigt för en (och träning ÄR viktig för mig).

Mina pass denna vecka

Ryggen mår skit de senaste dagarna och jag vill inte ens gå in på varför. Man vet aldrig liksom. Suttit fel? Stått fel? Tränat? eller tvärtom, inte tränat? På morgonen kan jag inte ens sätta på mig ett par strumpor. Så. Stel. Får ta och filma någon gång så får ni se.

Idag tränade jag ändå men med korsett på. Det ger mig mer stabilitet och håller ihop mig då jag är ändå instabil i min rygg. Jag bär inte det varje pass, bara när det är illa. Kör jag mage så gör jag det aldrig utan korsett. Vill ni se hur den ser ut så får ni tala om så visar jag den.

Just nu tar jag dessa tillskott:

MCM

Nypon

Kollagen

Gurkmeja

Glukosamin

God knows om det hjälper-hjälper, men det visar väl sig. Det måste gå ett par månader innan jag kan uttala mig.

Annat som funkar är konstant stretch. Och hur praktiskt är det…

Och på tal om andra tillskott. Jag tar även magnesium, Omega 3 och ngt hårvitamin.

Denna vecka har jag bestämt mig för 4 styrkepass så det blir 2 underkropp och 2 överkropp. Idag var det underkropp, förstås. Alltid underkropp efter helgen. Mer ork för det än i slutet av veckan.

Detta gjorde jag idag:

Marklyft i cable cross 4 x 20 (den funkar ok, men inte med stång pga en annan vinkel i kroppen)

Höftlyft med stång, på bänk: 3 x 15

Utfall bakåt, från step up bräda 3 x 8

Donkey kicks med minibands (man ligger på mage på bänk och lyfter upp benen och spänner sätet) : 2 x 15

Höftlyft med fötterna ihop och knäna utåt, minibands ovanför knäna: 3 x 50

Det var allt. Tog inte särkilt lång tid, kanske 30 minuter.

Imorgon blir det överkropp och då blandar jag rygg, bröst och axlar.

Onsdag blir off

Torsdag underkropp

Fredag överkropp

Ska även klämma in ett par power hour och gå-intervaller (kan inte springa HIITS just nu pga ryggen)

Läget så här långt

Nu har det gått 6 v sedan jag tagit tag i mig själv med ny kraft.

Målet är att gå ner till 68-69 kg och stanna där.

Entreprenörslivet gjorde att jag bortprioriterade mig sälv ett tag men det är det sämsta man kan göra. För man har inte tillräckligt med energi för att kunna jobba, fokusera och överhuvudtaget vill man ju trivas med sig själv. Trivs man med sig själv så allt är ju kanon :-)

Anyhow.

Här ser ni utvecklingen under dessa 6 v.

Antagligen skulle de flesta flippat ut för länge sdna eftersom det handlar om ”bara” 1,4 kg totalt.

Hade jag haft bråttom så skulle jag ha tränat mycket mer än jag gör nu och ätit ännu mer striktare, dvs levt på kvarg, kyckling, ris och broccoli… men jag vill inte. Brrr.Vägrar.

Jag vill däremot visa att det går att komma i form med normal mat och utan att ta livet av sig själv på gymmet. Om man vågar acceptera att det kommer ta lite längre tid än man kanske beredd på att det ”borde” ta.

Om du hela tiden tänker på ”jag har offrat så mycket och det går så långsamt”…ändra på din mentalitet.

vikt2

Jag blir aldrig ett muskelberg

och det är inte målet heller.

Mitt i morgonens power hour fick jag en uppenbarelse efter att analyserat min nuvarande formbild: det är svårt för mig att få muskler så det syns-syns.

Mina gener är sådana.

Jag är lång med långa armar och ben.

Jag har mycket smala handleder på det, alltså ramen är smal.

Jag råkar samla mitt fett på underkroppen (som de flesta kvinnor) och nu när jag börjar tappa vikt så blir benen smalare och hela jag också. Det är då man ser vad man har där under.

Jag har styrketränat i många år och jag är väl beviset på att man inte blir stor av styrketräning. Jag har tränat styrka allt fårn 2-3 d/v till 5-6. Jag har delat upp kroppen i musklegrupper, jag har kört överkropp och underkropp, jag har kört hela kroppen per pass. Testat allt, olika sorts reps och set. Jag har sådana gener helt enkelt och jag tänker inte slåss mot det på något sätt eller bevisa något.

Och på tal om längden och långa lemmar. Man tränar och tränar, äter som man borde men det syns inte så värst som det skulle synas på en som är 160 lång med kortare armar och ben. Självklart, om man varit en som satsat seriöst på att bygga så skulle det säkert varit annorlunda men jag är inte seriös på DET sättet. Ska aldrig tävla eller satsar järnet på att utveckla formen. Jag gör som jag gör. Jag ska ingenstans. Det är ointressant vad jag tar i knäböj eller marklyft eller bänkpress. Jag är ingen powerlifter heller. Varför skulle jag träna som en? Tycker man om det så visst, men det är inte ett måste för precis alla så ta det coolt tjejer!

Jag tränar så gott jag kan, jag kan mina svaga och starka sidor- jag vill vara nöjd med det. Inte satsa all in varenda pass, det har jag varken lust, tid eller ork med. Återigen, gör ditt bästa utan att slå ihjäl dig själv.

Gör det mig till en fegis? en som missförstår hela det där träningskonceptet? och som man ”borde” vara som PT?

Nej.

Jag känner mig smart och realistisk. Jag är inte redo att ge upp mitt liv och det jag vill åstadkomma i livet för träningen. Nope. Och jag vill mycket 😉

Och jag vill lära andra kvinnor om att göra det samma. Satsa mer på eget liv än bara tänka på kost och träning dygnet runt.

Jag tränar.

Jag får det jag vill utav det.

Jag börjar bli mer och mer kompis med min kropp och det är väl det som räknas mest?

Visst, gå ner 5 kg till är med på min vill ha-lista men jag gör ju det men utan att vara hysterisk.

I love my life. Jag slåss för det livet. Dag in och dag ut. Behöver inga massa muskler för det. Bara nog med muskler räcker väl.

Ni ser, jag försöker acceptera mig själv för den jag är, hur mitt liv ser ut och hur jag vill att det ska se ut och liksom gå vidare efter jag har gjort det. En sådan frihet!

Att bli äldre

För det första så har jag aldrig trott att jag kunde bli över 40.

Jag menar det var overkligt att jag skulle någonsin bli i samma ålder som min mamma var en gång i tiden. Jag minns henne som 42 åring och för mig var hon ”tant” och nu har jag tom passerat denna siffra. Och jag är ingen tant :-) Jag har alltså överlevet 40 strecket.

Under hela mitt liv hade (och har!) jag ”idéer” om hur jag vill vara och se ut. Min kropp har alltid varit en viktig del av min identitet, inget ovanligt alls- det är det för de flesta av oss. Det är som med håret, jag kommer aldrig klippa det kort. Never. Jag har haft kort hår upp till jag var 15, jag hatade det innerligt.

Jag är ”van” att se ut på ett visst sätt. Jag har alltid kunnat styra det, mer eller mindre och nu när jag är äldre så ingenting är självklart längre. Ingenting kommer gratis, av sig själv eller med minimal ansträngning. 

Faktum är att det är tuffare än någonsin att dels hålla formen och dels gå ner några kg som jag håller på med nu.

Det.

Tar.

Tid.

Jämför jag mig med mitt senaste ”komma i form” projekt jag gjorde efter mina tvillingar för 6 år sedan så var det inte alls lika tufft som idag. Klart jag hade inte eget företag då, hela mitt liv såg annorlunda ut då. Jag är mer stilla idag än då, men det är så mångas liv ser ut när man blir äldre- man är mer stillasittande. Ämnesomsättningen går inte ner, man blir mindre aktiv.

Så för mig krävs det betydligt mer träning idag än då för att tappa vikt.

Mer styrketräning för att behålla/bygga muskler.

Mycket mer noga mat.

Mer vila mellan styrkepassen för att det tar tid för kroppen att återhämta sig efter styrkan.

Haha! Låter som en gammal kärring fast jag känner mig absolut inte som 43 idag, jag känner mig ungefär som vanligt förutom just detta med resultat och mindre tid.

Och det är vad det är.

Är jag redo att betala priset?

Jag vet i alla fall är det är no way back. No way att jag ska sluta styrketräna, det är tvärtom…jag har inte råd att sluta. Och för att vara riktigt ärlig…Man har inte råd att ens missa ett pass. För det är styrketräningen som kommer vara avgörande ju äldre man blir.

Så flickor…börja redan när ni är 30! Ni kommer tacka mig senare, jag lovar.

Jag kommer göra allt för att hamna där jag vill hamna. Det kommer ta tid och jag är fine med det. Jag har inte bråttom även om vissa dagar suger.  Som förra v … den var värdelös på många sätt. Igen. Mitt liv är inte alltid regnbåge, rosa moln och blommor, det är berg och dalbana många gånger.

Men ge upp?

No. Way.

Dagens pass

Nu när jag bestämt för 3 pass/v så blir det helkroppsträning per pass.

Idag gjorde jag följande:

Chins: 4 x 6-8

Bänkpress: 3 x 10

Goblet knäböj: 3 x 10 (man håller en hantel framför sig, ej stången på axlarna som man gör vanlig knäböj med). Denna sort funkar bättre för min rygg.

Ett bens marklyft: 3 x 10. Samma här, denna funkar bättre för min rygg och särsktil när jag håller mig i något för stöd. Det ger mig mer stabilitet och jag kan fokusera mer på rumpträning än balancera. Vanlig marklyft går bort helt för min del.

Axelpressar : 2 x 20

Höftlyft med minibands, fötterna på bänken: 3 x 20. Hade minibandsen ovanför knäna och var mycket fokuserad på att spänna sätet när jag kom upp.

Sen la jag till 8 övningar med minibands, 1 min per varje så rumpan domande bort i mittn av passet 😀

Annars känner jag mig i fas med mig själv igen.

Definitionen börjar komma tillbaka. jag äter bra, minskat avsesvärt på helgskräpet, knappt något alkohol överhuvudtaget. Äter mina kalorier, mina kolisar och mina proteiner. Sover. Funderar inte så värst mycket. Det finns inga hemligheter, ingenting. Bara stark önskan att få trivas igen med mig själv. Hitta en nivå som fungerar , det är därför jag justerar hit och dit under 3 v tid nu.

Veckans träning: v 37

Dags att planera veckans kost och träning.

Kosten: inga större förändringar, ska hålla mig till mina 1900-1950 kalorier.

Min kost är mycket enkel på veckorna, det är alltid proteiner, kolhydrater, fetter. Repeat. Stora kok i förväg så jag kan ta fram det jag behöver utan att spendera en massa hjärnverksamhet och ångest över vad man ska välja. Har börjat igen med gröna drinkar, har legat lågt med dem under sommaren. Nu när det är höst så ska jag börja boosta min kost med det. Jag räknar inte klaorier i grönsaker btw. Jag bara äter.

När det kommer till gluten och mejeri: jag utesluter inte dem med flit men äter man bra mat så har man små chanser att få i sig gluten men det är inget jag undviker med flit.

Mejeri: jag äter kvarg och keso, det blir kanske 2-3 ggr/vecka och så självklart har jag mjölk i mitt kaffe, no way att jag ska utesluta det 😉 Proteindrink på vassle dricker jag också men som ni redan förstår så försöker jag undvika kvarg-keso-träsket. 10%ost förekommer i min kost då och då.

Här ser ni dagens kolisplåt som står nu i ugnen: sötpotatis och palsternacka.

IMG_2943

Träning denna vecka då?

Det blir en stressig jobbperiod för mig framöver ser ut som. Det är att ta körkort, det är nya ”Olgas mat”-boken, det är annat…Ett separat inlägg om det kommer inom kort.

Jag måste tyvärr backa till 3 styrkepass per vecka.

Ser jag det som ”misslyckande” att gå ner fårn 4 styrkepass till 3?

Well…Jag önskar att jag kunde träna 4 pass, absolut. Jag önskar jag kunde träna och träna 😉  Men jag måste vara realistisk. Jag behöver alltså anpassa. Igen.

Måndag: HIIT

Tisdag: styrka

Onsdag: gå-intervaller

Tordag: styrka

Fredag: HIIT/gå-intervaller (beror på hur ryggen mår efter måndagens HIIT)

Lördag: styrka

Söndag: vila

Så idag blir det HIIT med andra ord. Har ni läst min guide till hur man skapar egna HIIT pass? Här hittar ni det.

Styrkepassen: det blir mer basövningar förstås. I att antal pass är färre nu. Ska inte dela upp kroppen på något sätt utan träna hela kroppen varje pass.

v 36: upplägg

Jag är för verklighet.

Att man måste vara realistisk med både sin kost och träning. Kan man inte träna 5 dagar så tar man 4, kan man inte 4 så tar man 3. Hellre backa än hela tiden känna sig jagad av sitt schema.

Måndagar hos mig är alltid hektiska jobbmässigt. En del att ta tag i efter helgerna. Därför har jag ofta känt mig stressad med träningen just på måndagar. För mig är det så mycket enklare att hoppa på bandet och köra mitt cardiopass än att åka hela vägen till gymmet. Så jag måste jag med inse att mina måndagar behöver ändras från styrka till cardio.

Här är min vecka utifrån nya justeringar:

Måndag: cardio, gå- intervaller (mina favoriter det med, man kan variera oändligt och göra dem hur jobbiga som helst)

Tisdag: underkropp

Onsdag: överkropp

Torsdag: HIIT

Fredag: underkropp

Lördag: överkropp

Söndag: yoga/rörlighet/stretch

Förutom det: power hour-promenader i vanlig tempo.

Ni ser, inget är skrivet i sten. Man ändrar, justerar, tar bort, lägger, till, anpassar. UTAN en massa drama.

Veckan så här långt

Denna vecka är ett skämt.

Bara 2 styrkepass så här långt och några power hours. Jag sa ju, ett skämt.

Invägningen igår var också ett skämt. Invägningen är faktiskt är dubbelt så rolig, det är ett typiskt exempel på att man ska aldrig utgå ifrån enbart vågen när man mäter sina resultat. Jag tänker inte ens gräva varför den visar mer än det var för 2  sedan, det är dels ointressant och dels för kort tid för att utvärdera något. Men jag vet av erfarenhet att jag rasar aldrig, vikten går alltid långsamt ner men måtten rör på sig mer. Dessutom har jag börjat äta mer . What ever. Orka gissa och hitta på förklaringar.

När det kommer till vågen så är det inget att lita på alla gånger. Du vill se mönstret, the big picture- inte slita av håret så fort en vecka visat ”fel”.

Anyhow girls.

Ikväll ska jag på fest men innan dess vill jag köra ett riktigt svett-pass på bandet.

Här är det:

TID      LUTNING     HASTIGHET km/t

Som vanligt: det är rekommenderade hastigheter, justera uppåt eller neråt.

0-14           15                   5

14-15          0                   13

15-29         15                  5,1

29-30        0                   13,5

30-44        15                  5,2

44-45        0                   14

45-59        15                  5,3

59-60        0                  14,5

GO!

Min rygg och vad jag gör åt det

Min rygg har börjat spöka redan för 6 år sedan och tänker jag efter så uppstod det i samband med när jag startade min PT online.

Det har hänt att jag satt framför datorn i väldigt många timmar, ibland kunde det vara uppåt 14-16 t/dag och det är inget skämt! Så sitta still var den största faktorn som bidragit till min ryggproblematik . Och vad gör kroppen när man sitter still under öängre perioder? Jo, den vänjer sig vid denna position: höftböjarna blir tajta, magen slappnar av, sätet kopplas ut i vardagen då man börjar svanka mer och mer pga höfterna och svag bål.

Jag har alltid varit noga med att träna magen, det har varit min prio i många många år. Jag har blivit expert i hur man får platt och hur an får stark mage. Skrivit artiklar och böcker. Och visst,  jag har stark och platt mage men ryggsmärtan kommer inte enbart från svag bål som många tror och inte ens tajta höftböjar.

Smärtan blev mer och mer påtaglig från år till år. Det värkade absolut inte konstant eller ens varje dag men då och då. Man kunde ana mönstret. Det ser jag nu, men då tänkte jag inte på det.  Jag kunde träna utan problem, springa mina intervaller, gick till kiropraktorn då och då för små justeringar. Det påverkade inte mig varken fysiskt eller framförallt mentalt.

Tills midsommarafton 2012.

Jag fick ryggskott.

OMG!  Denna sorts smärta går inte ens beskriva. Jag kunde varken gå, sitta, ta djupa andetag, göra nr 2, skratta,hosta, ligga i min säng (jag sov på träningsmatta på golvet), klä på mig, vrida mig på min träningsmatta. Ingenting! Min son hjälpte till att förflytta mig. Enda jag kunde var att gå dubbelvikt  i sidled med små steg. Ryggen var så sned åt alla håll! Hela jag var vriden! Att gå från en aktiv person till det här tog alla priser.

Dag för dag blev jag rörligare men detta lämnade sina spår ett halv år framöver. Det var ont att sitta i bilen, gå ur bilen, gå längre sträckor.

Det gick över det med.

Jag fortsatte sitta i många timmar. Kunde ändå träna. Så i princip gjorde jag inget nytt, jag förändrade inget. I min värld var jag övertygad om att jag kunde träna bort det och äta bort det. Fan, jag är ju PT!

För ca ett år sedan blev det sämre.

Jag blev sned i kroppen så fort jag satt still eller legat still i några minuter. Det investerades i stå-bord och det hjälpte ett tag. Det normala för mig blev mer sned i kroppen än inte. Jag kom upp, jag var framåtlutad och sned i ryggen, det gjorde ont, jag rättade ut mig till rak hållning och så höll jag på varenda dag tills jag började dra mitt vänstra ben efter mig och halta. Till slut sa min man ifrån och bokade MR (magnetröntgen) för jag blev sur, grinig, och framförallt BITCHIG mer än någonsin. För inget är roligt när man har ont.  Jag snäste åt mina barn, min man, var otrevlig rent allmänt. Gnällig som fan! Jag blev dessutom rädd att träna, rädd att göra nya saker, rädd att utmana mig i vardagen. Och vad leder det till? Jo! Till ännu mer stelhet!

MR kameran var  det djävligaste!

Jag var livrädd att det var fel på mig, jag kände mig instängd, hade ångest…allt på en gång! Jag är frisk! Det är inget fel på mig!

Det visade sig att jag saknar 2 st diskar (det var helt svart mellan kotorna på röntgen-bilden!), kotorna började bli degenererade och jag har dessutom en ovanligt rak ryggrad som ”vilar” på kotorna 4 & 5 längst ner. Dessa kotor är mycket omtåliga så alt jag gjorde fra till nu slet sönder diskarna. Att jag tränade har inte orsakat det på något sätt då de hade blivit utslitna i vilket fall som men självklart har det bidragit till tillståndet. Har man naturlig svank så kan ryggraden absorbera all kraft som man utsätter sin kropp för, det kan inte min rygg göra.

Jag blev föreslagen först 6 månader med sjukgymnastik  för att se om jag blir bättre och sen operation i form av 2 diskproteser. Det garanterar inget dock. Och det finns ingen grundlig forskning om vad som händer efter 5 år: ska man byta ut? får man ens gå in igen och rota där?

No.

Fucking.

Way.

Sjukgymnastiken SÖG.

Jag blev tillsagd att stretcha ut höftböjarna (förstås!) och min rygg då den har blivit totalt stel från midjan och neråt, ungefär. Jag gick mina 3 sessioner (10 bokades in) och sen sket jag i det och började använda mina egna metoder, göra research, börja lyssna mer på min rygg och koppla ihop hur den mår med hur jag mår och vad jag gör eller inte gör.

Så här ser min träning och kost ut idag.

Träning

  • Idag göra jag inga framåtlutande övningar som t ex rodd. Den övnignen är utesluten helt.  I början gjorde jag ingen marklyft heller men den är ju dynamisk, dvs du går ju upp och ner så denna har jag gjort (och gör) men med hantel och inte stång. Jag gör sumo-varianten där man står mycket brett med fötterna. Har jag dålig ryggdag så gör jag inte det heller, förstås.
  • Jag gör inga knäböj med stång på axlarna, andra knäböj går bättre.
  • Inga kettlebell övningar! Swings, snatches, cleans osv. Har gjort mycket kb en gång i tiden och kb sliter otroligt på min rygg så kb är glömd och begravd.
  • Utfall har jag inga problem med så dessa gör jag (finns många olika) , samma gäller höftlyft i olika former (har även lyckats göra PB i höftlyft på glvet under denna period), övningar med minibands (finns hindratals) , step ups fungerar till 99%, hopp funkar ockå men inga hopp där jag hoppar upp på en bänk till ex utan hoppar på golvet, jag göra inga burpees, bensparkar och ryggextensioner funkar utmärkt.

Jag använder mig av löpband, mycket! Dels gå-intevaller och när ryggen mår bra så tar jag även HIITs där jag springer snabbt i 20-30 sek och vilar kanske i 60-90 sek. Osv i 15-20 min.

Jag har lärt mig att ta rörlighetspaus under dagen. Jag sitter fortfarande framför datorn men lärt mig att variera mellan stå, sitta och så rörlighet. Jag stretchar ut mina höfter, min rumpa, min ländrygg. Jag är aldrig sned nuförtiden men jag är fortfarande mycket stel i ländryggen, det kan ibland synas på mina bilder. Missköter jag min rörlighetsträning så straffar det sig på en gång så jag måste hela tiden tänka på det.

Min ”power hour” är stor räddning, för ryggen mår bra när jag går. Så det har blivit min terapi mentalt och fysiskt.

Andra redskap är skumrulle, tennisbollar för mina triggerpunkter, spikmatta, massagepinne där man masserar låren/ryggen med pinne som rullar, korsett i fall jag börjar bli sned, kanske även vid vissa träningstillfällen.

Min kost

Självklart har jag forskat även kring det! Förtuom att äta bra mat (mycket grönt, protein, bra fetter, bra kolhydrater) har jag börjat med naturliga antiinflammatoriska naturmedel: gurkmeja i kapselform, kollagen, glukosamin (ska börja nu i veckan) , nyponpulver (ska börja nu i veckan), boswelia.

Ibland är jag otroligt LESS på att vara medveten om hur jag står, sitter, går, rör mig, att det kan göra ont att knyta mina skor, hur stel jag är på morgonen så det gör ont att böja på nacken, att hela tiden vara MEDVETEN om ryggen. Hur den kan fortfarnade begränsa mig och saker jag vill göra med mian barn. Jag kan inte hoppa i studsmatta, det är för osäkert. Jag vågar inte springa spontant för det är också osäkert. Eller jag TROR att det är. Jag är rädd och det gör mig ännu stelare.

Jag måste hela tiden tänka på tekniken i övningarna, är jag stel så svankar jag ofrivilligt och tappar min neutrala position.

Jag är trött på pysslet.

Mina bästa råd till dig som har problem med ryggen:

Gör MR!

Då har du alla svar svart på vitt , du slipper gissa och skylla  allt på dålig bål. Det är inte alltid dålig bål, det kan vara som i mitt fall- slitna diskar och kotor, diskbråck och you name it.

Sök second opinion, nöj dig sällan med enabrt ”så här är det”.

Ha eget ansvar och SKÖT dig.

Anpassa träningen, testa dig fram till vad som fungerar. Sitt inte still bara för att ”så här är det”.

Var aktiv i din egen tillfriskning.

RÖR på dig!

PS. Varför skriver jag allt detta? Definitivt inte för att någon ska tycka synd om ig (hatar det!) men för att visa att det finns sätt att kringgå problematiken och det går att träna. Men man måste hitta det som fungerar för just DIG då varje rygg och livssituation är unik.

Hoppas att några av er får polletten att ramla ner.