Jag skiter i det här

Change of plans!

Eller snarare justering av planerna.

Mycket jobb + träning går inte alltid ihop. Det som händer är att man börjar bortprioritera sig själv och sina behov.

Det är inte ok.

Någonstans.

Ni vet att under någon vecka kunde jag träna så lite som 2 dagar per vecka och det har aldrig hänt under alla mina träningsår att jag tränat så pass lite. Jag började så bra efter sommaren!

Vad fan händer?

Jag har int råd att träna så lite, är inte 25 längre.

Jag tog ett ärligt snack med mig själv. Igen.

Jag har helt enkelt bullshittat mig själv med en massa ursäkter istället för att omprioritera.

Framöver blir det så här:

Träning varje dag under måndag – söndag:

4 pass styrka, ett gå-intervallpass.

Shoot for the stars, ni vet. Om inte så kan man hamna vid trädkronorna. Bättre än klättra på marken med sina ursäkter.

Måndag: underkropp

Tisdag: överkropp

Onsdag: gå-intervaller

Torsdag: underkropp

Fredag: överkropp

Lördag : vila/gå-intervaller

Söndag : yoga/matfix

Det här är inte att vara hård mot sig själv, det här är att vara ärlig mot sig själv, att våga erkänna för sig själv att man har visst tid för det som är viktigt för en (och träning ÄR viktig för mig).

Mina pass denna vecka

Ryggen mår skit de senaste dagarna och jag vill inte ens gå in på varför. Man vet aldrig liksom. Suttit fel? Stått fel? Tränat? eller tvärtom, inte tränat? På morgonen kan jag inte ens sätta på mig ett par strumpor. Så. Stel. Får ta och filma någon gång så får ni se.

Idag tränade jag ändå men med korsett på. Det ger mig mer stabilitet och håller ihop mig då jag är ändå instabil i min rygg. Jag bär inte det varje pass, bara när det är illa. Kör jag mage så gör jag det aldrig utan korsett. Vill ni se hur den ser ut så får ni tala om så visar jag den.

Just nu tar jag dessa tillskott:

MCM

Nypon

Kollagen

Gurkmeja

Glukosamin

God knows om det hjälper-hjälper, men det visar väl sig. Det måste gå ett par månader innan jag kan uttala mig.

Annat som funkar är konstant stretch. Och hur praktiskt är det…

Och på tal om andra tillskott. Jag tar även magnesium, Omega 3 och ngt hårvitamin.

Denna vecka har jag bestämt mig för 4 styrkepass så det blir 2 underkropp och 2 överkropp. Idag var det underkropp, förstås. Alltid underkropp efter helgen. Mer ork för det än i slutet av veckan.

Detta gjorde jag idag:

Marklyft i cable cross 4 x 20 (den funkar ok, men inte med stång pga en annan vinkel i kroppen)

Höftlyft med stång, på bänk: 3 x 15

Utfall bakåt, från step up bräda 3 x 8

Donkey kicks med minibands (man ligger på mage på bänk och lyfter upp benen och spänner sätet) : 2 x 15

Höftlyft med fötterna ihop och knäna utåt, minibands ovanför knäna: 3 x 50

Det var allt. Tog inte särkilt lång tid, kanske 30 minuter.

Imorgon blir det överkropp och då blandar jag rygg, bröst och axlar.

Onsdag blir off

Torsdag underkropp

Fredag överkropp

Ska även klämma in ett par power hour och gå-intervaller (kan inte springa HIITS just nu pga ryggen)

Läget så här långt

Nu har det gått 6 v sedan jag tagit tag i mig själv med ny kraft.

Målet är att gå ner till 68-69 kg och stanna där.

Entreprenörslivet gjorde att jag bortprioriterade mig sälv ett tag men det är det sämsta man kan göra. För man har inte tillräckligt med energi för att kunna jobba, fokusera och överhuvudtaget vill man ju trivas med sig själv. Trivs man med sig själv så allt är ju kanon :-)

Anyhow.

Här ser ni utvecklingen under dessa 6 v.

Antagligen skulle de flesta flippat ut för länge sdna eftersom det handlar om ”bara” 1,4 kg totalt.

Hade jag haft bråttom så skulle jag ha tränat mycket mer än jag gör nu och ätit ännu mer striktare, dvs levt på kvarg, kyckling, ris och broccoli… men jag vill inte. Brrr.Vägrar.

Jag vill däremot visa att det går att komma i form med normal mat och utan att ta livet av sig själv på gymmet. Om man vågar acceptera att det kommer ta lite längre tid än man kanske beredd på att det ”borde” ta.

Om du hela tiden tänker på ”jag har offrat så mycket och det går så långsamt”…ändra på din mentalitet.

vikt2

Jag blir aldrig ett muskelberg

och det är inte målet heller.

Mitt i morgonens power hour fick jag en uppenbarelse efter att analyserat min nuvarande formbild: det är svårt för mig att få muskler så det syns-syns.

Mina gener är sådana.

Jag är lång med långa armar och ben.

Jag har mycket smala handleder på det, alltså ramen är smal.

Jag råkar samla mitt fett på underkroppen (som de flesta kvinnor) och nu när jag börjar tappa vikt så blir benen smalare och hela jag också. Det är då man ser vad man har där under.

Jag har styrketränat i många år och jag är väl beviset på att man inte blir stor av styrketräning. Jag har tränat styrka allt fårn 2-3 d/v till 5-6. Jag har delat upp kroppen i musklegrupper, jag har kört överkropp och underkropp, jag har kört hela kroppen per pass. Testat allt, olika sorts reps och set. Jag har sådana gener helt enkelt och jag tänker inte slåss mot det på något sätt eller bevisa något.

Och på tal om längden och långa lemmar. Man tränar och tränar, äter som man borde men det syns inte så värst som det skulle synas på en som är 160 lång med kortare armar och ben. Självklart, om man varit en som satsat seriöst på att bygga så skulle det säkert varit annorlunda men jag är inte seriös på DET sättet. Ska aldrig tävla eller satsar järnet på att utveckla formen. Jag gör som jag gör. Jag ska ingenstans. Det är ointressant vad jag tar i knäböj eller marklyft eller bänkpress. Jag är ingen powerlifter heller. Varför skulle jag träna som en? Tycker man om det så visst, men det är inte ett måste för precis alla så ta det coolt tjejer!

Jag tränar så gott jag kan, jag kan mina svaga och starka sidor- jag vill vara nöjd med det. Inte satsa all in varenda pass, det har jag varken lust, tid eller ork med. Återigen, gör ditt bästa utan att slå ihjäl dig själv.

Gör det mig till en fegis? en som missförstår hela det där träningskonceptet? och som man ”borde” vara som PT?

Nej.

Jag känner mig smart och realistisk. Jag är inte redo att ge upp mitt liv och det jag vill åstadkomma i livet för träningen. Nope. Och jag vill mycket 😉

Och jag vill lära andra kvinnor om att göra det samma. Satsa mer på eget liv än bara tänka på kost och träning dygnet runt.

Jag tränar.

Jag får det jag vill utav det.

Jag börjar bli mer och mer kompis med min kropp och det är väl det som räknas mest?

Visst, gå ner 5 kg till är med på min vill ha-lista men jag gör ju det men utan att vara hysterisk.

I love my life. Jag slåss för det livet. Dag in och dag ut. Behöver inga massa muskler för det. Bara nog med muskler räcker väl.

Ni ser, jag försöker acceptera mig själv för den jag är, hur mitt liv ser ut och hur jag vill att det ska se ut och liksom gå vidare efter jag har gjort det. En sådan frihet!