Jag har en lång och komplicerad historia med min kropp. Har varit överviktig större delen av mitt vuxna liv. Sedan tog jag tag i saken då jag var 33 och gick ner 25 kilo från 88 kilo till 63 kilo. Detta skrev jag en hel bok om – ”Viktiga boken – från godisråtta till storlek 38”.
Så gick jag ned mina 25 kilon:
• Kortfattat: jag lade om kosten. Åt mindre portioner, höll mig till tre mål om dagen och lärde mig mer om vad maten innehöll.
Men träning? Nope. Ingenting! Inte en kilometer på löpband, inga promenader, inga besök i gymet – nada.
Åren gick. Jag höll mig hyfsat normalviktig trots tre barn (varav en tvillinggraviditet) eftersom jag var noga med att inte trilla dit med fel kost. Men även om jag inte var särskilt överviktig så var min kropp trött, degig och sliten. Jag stressade, jobbade långa dagar, 80-timmarsveckor, satt framför en dator och rörde inte en fena, körde bil till jobbet och tänkte hela tiden ”jag köper gymkort på måndag!”.
Till slut fick jag nog och anmälde mig till en bootcamp av militärisk karaktär. Man var tvungen att göra ett fyspass på första lektionen och jag skämdes över att vara i så usel form. Kunde göra 2 armhävningar och stod i plankan i kanske 25 sekunder. Upphoppen ska vi inte tala om. Jag kände mig nära döden efter fystestet och skammen var total. Men jag hade ju berättat för alla (nackdelen – eller fördelen med att ha en blogg…) om min nya satsning, så det var bara att bita ihop. Jag fortsatte.
Det jag vill säga med detta inlägg är att det aldrig är försent att komma i bra form! Jag var 43 år och hade knappt tränat alls tidigare. Jag var (och är) en stressad, yrkesarbetande trebarnsmamma med ont om tid för träning och en rätt kass karaktär. Men kolla bara vilken stark och snygg kropp jag fick med hjälp av tunga vikter och vettiga kostval! Allt går.
Så fick jag från degig till superfit:
• Det tog kanske ett halvår. Hade absolut gått att få mitt resultat mycket snabbare, men jag var trögstartad och fuskade mycket på vägen. Jag tränade 3-4 pass i veckan, ca en timma per pass.
• Övningarna på passen var typiska bootcamp-grejer: plankan, jägarvila, pushups, situps, kombinerat med ropeslam, upphopp, hopprep, höga knän, övningar med viktplattor och pilatesboll.
• Det som gav riktig skjuts åt resultatet var då jag skärpte till kosten rejält (surprise…). I mitt fall har det inneburit att jag ätit väldigt mycket kött, fisk, kyckling kombinerat med ägg och grönsaker. Jag gillar inte frukt, men däremot bär. Och kvarg. När jag var som mest skötsam drack jag ingen alkohol alls. Dels för att det innehåller så mkt socker och onödiga kalorier, men främst för att jag tränade tidiga morgnar (får inte till det annars) och det funkar liksom inte att köra burpees när man är liiiite bakis.
• Jag var noga med att sova ordentligt. Själva vilan är en ingrediens jag märker att många slarvar med gällande träning. Tyvärr får jag inte alltid till den där harmoniska balansen i min stressiga vardag med barn och jobb och måsten och då sätter kortisolproduktionen pga all stress igång DIREKT och sabbar mina resultat. Jag brukar därför få mycket snyggare kropp på sommaren, då jag vilar mycket, även om min träningsintensitet inte är i närheten av vad den brukar vara vanligtvis då.
• Jag fokuserade på ”färre men värre”, alltså kortare pass ibland men med tunga vikter, eller intervall-rusher i uppförsbackar (värsta jag gjort! Men herregud så effektivt), istället för att stå och nöta i två timmar på löpband. Jag har i perioder försökt ”springa mig” i form också. Och visst har jag fått bra kondition och ett gott flås är inte att förakta, men det har inte direkt skulpterat min kropp. Och en jäkla tid tar det av mig. Enda fördelen med långdistanslöpning som jag ser det, är att jag kan titta på TV-serier på iPaden samtidigt, vilket blir en win-win. I övrigt är det tråkigt och monotont att springa. Tycker jag.
Så – höll jag formen då? Min krigarform som jag slet så hårt för att få?
Ärligt talat? Nej. När jag var 43 år (för två år sedan), var jag i mitt livs bästa form. Jag hade inte rutor på magen, men inte långt ifrån! Jag kunde göra 200 burpees på fem minuter, jag sprang ikapp bussen utan att bli andfådd, jag fick på mig jeans i storlek 27 (okej, det var stretchjeans – men ändå!) och jag kände mig både sexig och stark.
Men jag fick inte till balansen. Jag är bra på att träna inför vissa mål, eller deadlines. En plåtning. En gala. Ett uppträdande på scen. En release. En bröllopsfest. Sedan kommer vardagen och då tappar jag karaktären igen.
Jag skulle önska att jag var bättre på att hålla en kontinuitet kring min träning och kost. Att inte ständigt jaga kickar och ”nästa mål” utan BIBEHÅLLA det jag redan uppnått, genom en vettig inställning. Jag är i rätt kass form idag och har gått upp tio kilo, även om jag har fortsatt att träna regelbundet (dock inte lika hårt eller målinriktat) och äter förhållandevis okej mat, med högt proteinintag och mycket grönsaker. Men det blir lite mycket vin och lite mycket av godsaker då och då, det blir det. Som egenföretagare sitter jag stilla katastrofalt länge framför datorn – varje dag. Då hjälper knappast några ynka timmar träning per vecka – jämfört med hur lite jag rör mig överlag.
Så här ser jag ut nu (se bilderna nedan). Ingen superform direkt… Utan en trött, degig trebarnsmorsa som stressar mycket och inte prioriterar sig själv och tar enkla utvägar med kost. Och som tror att det kompenseras av lite godtycklig träning som inte är direkt målinriktad eller specialanpassad för mig.
Det var smärtsamt att ta dessa bilder och ännu värre att blotta dem här, publikt. Jag har även skrivit om mina känslor kring detta i min blogg. Jag vet att precis allt har med min egen inställning att göra. Men lite push på vägen kommer jag att få, av Olga Rönnberg herself och PT Online! Japp, för att kunna förstå er mammor som genomgår eller har genomgått detta med träning och kostupplägg via MammaFitness måste jag ju helt enkelt göra det själv.
Ni kommer att få följa min utveckling här på mamma.fit. Varje vecka. Nya bilder. Nya mått. Nya muskler. Nya utmaningar. Nya motgångar. Nya framgångar. Jag ska berätta allt.
På mamma.fit får jag all inspiration, alla verktyg, all kunskap, alla övningar, alla recept och all jäkla PEPP och SYSTERSKAP jag behöver. Här samlas inte ouppnåeliga, retuscherade fitnessbrudar i 20-årsåldern, som hinner fokusera på skitsaker och oväsentligheter som ”thigh gap”, som har all tid i världen att ägna åt sin kropp – eftersom de inte ägnar tiden åt något annat. Nej, på mamma.fit samlas verkliga mammor. Sådana som du och jag. Som är nyfikna på ett hälsosammare alternativ, som vill finna balans utan att knäcka sig. Som vill höra tips från någon som också haft tvillingar och varit så urlakad av sömnbrist att den velat klappa till den som sagt ”chiafrön”. Sådana som vill träna och äta för att få ett roligare liv.
Den typ av träning och kost jag ägnar mig åt från och med IDAG, det handlar inte om någon ”resa”. Resa låter så flyktigt, något man gör någon vecka eller två per år. För mig handlar det snarare om att ägna mig åt en helt ny typ av vardag. Jag har varit på ”resa” alldeles för länge. Det är dags att komma hem.
Foto Kristine Wreyford
Dela på
