Hon är en av Sveriges mest folkkära artister genom tiderna och har förutom schlagerdrottning-epitetet även gjort sig känd som en tuff affärskvinna med många järn i elden. Förutom sången och programledaruppdragen så skriver Charlotte Perrelli böcker, säljer parfym, kosttillskott och viner och driver en blogg. Dessutom har hon och maken Anders en stor familj med flera barn tillsammans och nästan lika många hus. Trots sitt intensiva livsschema lyckas Charlotte hålla sig i form. Till mamma.fit berättar hon öppenhjärtigt om utmaningarna med detta.
Vad hade du för relation till träning under din uppväxt?
– Jag är uppvuxen på landet, en äkta hästtjej som hängde mycket i stallet. Det enda som gällde var hästarna och musiken. När jag kom upp i tonåren så blev dansen viktig då jag gick på balettakademin, så jag fick kondition genom dansen.
Har du alltid varit slank?
– Jag har alltid varit liten och smal, haft lätt för att komma i form. När jag sjöng schlagerlåtar med upptempo så övade jag genom att vara ute och springa och sjunga samtidigt för att få upp flåset. Men jag började inte träna på riktigt förrän jag var 32 år gammal, det var första gången jag satte min fot på ett gym!
Och det gymbesöket gav ju verkligen mersmak – du kom nästintill i bodybuilderform!
– Ja, jag var ju enormt dedikerad och ger jag mig sjutton på något så brukar jag lyckas. Det var mer som ett experiment, jag ville se vad man kunde göra med kroppen. Jag trodde nog inte att det skulle gå att få sådana resultat, det var mer som en kul utmaning.
Hur kändes det att ha ett sexpack och plötsligt få en sådan otrolig fysik?
– Sexpacket var ju inget som kom över en natt, utan jag upplevde det mer som en process där jag successivt byggde om hela kroppen, vilket är rätt fantastiskt. ”Det händer ju grejer!” kände jag efter några månader, kläderna började sitta lösare, bålen blev stark, jag fick en otrolig hållning och kände mig stark, med pondus.
Hur mycket uppoffring krävdes för att se ut så?
– Jag tränade väldigt intensivt under ett års tid. Och då menar jag att jag tränade varje dag. Till en början helt på egen hand och efter några månader tog jag hjälp av min systers man som är PT. Tillsammans skrev vi min första träningsbok.
Sedan kom Eurovision-karusellen och du kollapsade och fick åka ambulans till sjukhuset. Tror du att överträning låg bakom din meltdown?
– Absolut inte. Det var många andra faktorer inblandade och jag skilde mig i samma veva. Den lilla kraft jag hade kvar från att ha byggt upp en sådan styrka i kroppen var troligtvis det som räddade mig från att duka under helt. När vi fotograferade min första träningsbok var jag rätt så ”bullig” av muskler, men sedan rasade jag i vikt på grund av stress och annat och blev ju riktigt mager, det var i samband med min kollaps. I den vevan hann jag inte träna alls utan tappade allting jag byggt upp.
Efter det kom livet emellan för dig med ny man, nytt barn, viktuppgång, viktnedgång, ny träningsbok…
– Jag har pendlat väldigt mycket i vikt de senaste åren, delvis på grund av flera missfall. Jag har varit öppen med detta och skrev om det i min senaste träningsbok. Men sedan dess har jag haft ännu fler missfall, bara det senaste året har jag haft två stycken. Ett i oktober och ett i maj.
Du är med andra ord väldigt fertil.
– Ja, Gud, ja! Jag har varit gravid så många gånger att jag tappat räkningen. Men jag känner på mig direkt när jag är med barn, efter bara fem till sju dagar. Det är ju då man mår som sämst, den första perioden, veckorna när man går upp så där missklädsamt i vikt men ännu inte får berätta för någon… Dessa omställningar påverkar förstås kroppen enormt och ämnesomsättningen blir helt förstörd. Vanligtvis har jag lätt för att komma i form. Om jag känner att jeansen stramar så håller jag igen i några veckor och tränar lite mer och så är det inte krångligare än så. Men nu…
Stressar det dig, att inte vara i ”toppform”? Vem har satt de kraven på dig? Du själv eller din omgivning, tror du?
– Nej, det stressar mig inte. Jag väger idag 10 kilo mer än jag brukar göra, men det här är å andra sidan inte mitt ”normaltillstånd”. Jag vet ju vad det beror på, det är hormonerna och dessa kan man inte göra något åt, det är naturligt och man får liksom acceptera det. Tidigare låg toppformen bara en månad bort, idag är den kanske ett halvår eller ett år bort. Det är nytt för mig, jag har varit bortskämd tidigare med att komma i form snabbt. Förmodligen har det med åldern att göra också. Men det är ingen som ”kräver” detta av mig. Jag är dock ganska självkritisk och hård mot mig själv. Mitt mål är inte att väga 50 kilo igen, men samtidigt så är jag en person som lever sunt och äter bra överlag, jag gillar att röra på mig och sitter inte hemma och trycker i mig chokladkakor. Jag lever precis som vanligt men ”glömmer bort” att jag är större just nu och blir överraskad varje gång jag ser mig i spegeln. Liksom ”Ojdå, javisst – jag kanske inte kan ha de där tajta fodralen”, eftersom blixtlåsen inte går att dra upp i ryggen.
Har du aldrig övervägt alternativet att köpa nya fodral fast i en storlek större?
– Nej, det är mer att jag blir påmind om att under denna period så får jag klä mig på ett annat sätt helt enkelt, välja andra typer av kläder. Inombords är jag ju samma person, men jag får inte på mig mina gamla plagg. Jag tycker inte att jag är tjock, men samtidigt är jag medveten om att ”just ja, jag väger visst 10 kilo mer än jag brukar”.
Vad tycker du om din kropp idag?
– Jag har aldrig varit den personen som sitter och tittar beundrande på kroppen och säger ”Gud, vad jag är fin!”. Det är min krassa personlighet, antar jag. Jag är aldrig nöjd. Samtidigt så daltar jag inte med mig själv eller är martyr. Har låg toleransnivå mot sådant. Är man inte nöjd – gör något åt det eller deal with it.
Jag uppfattar dig som rätt så pragmatisk och inte särskilt ”brudig” när det gäller många saker. När du var frånskild så gav du dig fan på att få upp Djursholms högsta julgran hemma utan hjälp och du verkar vara lite mer som en kille, som typ rycker på axlarna och inte skapar så mycket drama kring saker som just vikt. Stämmer det?
– Jo, så är det nog. Jag har aldrig varit särskilt ”tjejig”, precis som du säger. Vet inte riktigt vad det kommer ifrån. Men jag reder mig själv. Har aldrig haft någon ätstörning eller bantat, utan älskar mat och njuter av den. Och har det blivit för mycket så har jag hållit igen och inte överanalyserat det mer. Med åldern så har jag mer och mer insett att man måste vara tacksam och inte haka upp sig på bagateller. Det finns folk med riktiga problem, med sjukdomar som de behöver hantera. Då kan man inte gå och gnälla över några kilon hit och dit.
Vilka tips har du för att hitta träningsmotivation när allt kör ihop sig?
– Motivationen är alltid ett krux och det beror på i vilken fas jag befinner mig i. Det finns såklart perioder när det är svårt att få till det men jag brukar tänka på att inte bryta mitt träningsmönster. Om jag lyckats komna igång är det viktigt att hålla fast. Annars hittar man ursäkter var och varannan dag.
Hur får du tid till träning med ditt stressiga liv? Ni har ett superfint inrett gym i ert stora, vackra hus – är det där du tränar idag?
– Ja, när jag får tillfälle går jag ner dit. Det blir ofta sent på kvällarna då barnen har somnat. Det är ordentligt utrustat med allt man kan behöva för styrketräning. Anders kör helkroppspass där, men jag kör än så länge bara på löpbandet. Mestadels promenader för att återfå konditionen och stärka kroppen.
Tittar du på TV-serier samtidigt?
– Nej, jag är en sådan där tråkig människa som aldrig tittar på TV överhuvudtaget, följer ingenting. Jag lyssnar kanske på musik men oftast står jag mest på bandet och filosoferar. Det är min egentid, tid för återhämtning och skönt att inte få några intryck alls i huvudet.
Med så stor familj, din framgångsrika karriär, flera hus att sköta om och ett intensivt liv… Hur får du till vilan och balansen i livet?
– Sedan jag träffade Anders så har min vila och sovrutiner förbättrats. Han har ju ett ”vanligt” jobb och måste gå och lägga sig i tid om kvällarna eftersom han ska vara på kontoret klockan åtta morgonen därpå. Förut var jag uppe till ett, halv två på nätterna och sedan upp klockan sju. Nu går vi och lägger oss båda två vid halv tolv och det blir lagom för mig. Jag får de sovtimmar jag behöver.
En kort period var du vegan, vill jag minnas, men sedan blev du ”vanlig” vegetarian. Hur ser dina kostrutiner ut idag?
– Vegan var jag bara ytterst kort period, det blev alldeles för meckigt. Jag var strikt vegetarian en tid också, men det blir svårt med det sociala livet då. Folk vågade knappt bjuda hem mig på middag och visste inte vad de skulle servera. Kyckling och kött har jag inte ätit på säkert 20 år. Men fisk och skaldjur äter jag sedan en tid tillbaka. Och ägg.
Den övriga familjen, vad äter de?
– Anders äter ju kött och barnen är allätare, men de är duktiga på att äta fisk faktiskt. Vi ställer alltid fram flera alternativ när vi äter tillsammans. Vi köper och lagar en hel del mat! Herregud, ibland kommer det kompisar till barnen förbi på middag eller mellis och plötsligt är det 15 personer runt bordet.
Vad äter du en vanlig dag?
– Till frukost blir det oftast gröt och ägg. Till lunch en soppa eller sallad. Till middag oftast fisk eller skaldjur med grönsaker till. Jag utesluter inte kolhydrater som potatis, ris och bulgur men jag försöker att äta lite mindre av det och mer av grönsaker istället.
I din blogg så bakar du väldigt mycket. Det är bullar, cupcakes och tårtor. Jag minns att du för några år sedan sa till mig att du inte har några problem med att baka till andra utan att äta själv. Gäller det fortfarande?
– När jag väl bestämmer mig för något går jag in för det till 100%, då har jag en benhård karaktär. Då kommer inga bullar i vägen för mitt mål. Sedan kan det hända att jag i andra perioder i livet inte tycker att det är lika viktigt att hålla igen. Men just nu så är jag väldigt medveten om vilket jäkla jobb det är att hålla de där bullarna borta från kroppen. Det är någon minuts njutning, visst, men är det verkligen värt det? Det är faktiskt en grej man blir medveten om då man står på löpbandet och ser kaloriräknaren. Man måste powerwalka väldigt långt för att förbränna tre bullar. Säkert två timmar! Är det värt det? Jag tror inte att folk kopplar ihop energiintag med energiuttag.
Hur funkar kosten när du är på turné och reser?
– Det är verkligen en utmaning. När jag åker iväg på kortare gig som jag ska göra idag, till Jönköping, då är det ju vägkrogarnas utbud som gäller. Och då får man välja det minst dåliga på menyn vilket oftast är en sallad. Men jag kan tycka att en sallad blir för klen energimässigt och väljer ibland en pastasallad, men det är ju inte särskilt bra mat ur näringssynpunkt. I somras var jag på turné med en husbil, vilket var superpraktiskt, för i den kunde jag laga min egen mat och ha med nyttiga alternativ som nötter, keso och fräscha sallader.
Har dina barn kommenterat hur du ser ut? Din kropp har ju ändrats ganska mycket genom åren, tänkte jag.
– Angelo och Alessio var ju så små när jag tränade mig i form första gången, så de reagerade inte på det. Sedan har de ju sett mig bli stor om magen när jag väntade Adrian. För inte så länge sedan så sa faktiskt Alessio: ”Mamma, du har blivit lite rund”, men då kunde ju inte han veta att jag nyss fått ett missfall.
Är det viktigt för dig och Anders att skaffa ytterligare ett barn?
– Inte superviktigt, men jag jobbar ju mot den biologiska klockan, det är sista rycket nu att försöka om det ska bli några fler barn. Vi är lyckligt lottade med så stor familj och har ju Adrian tillsammans. Men de veckor då de andra barnen är hos sin mamma och pappa och vi bara är med Adrian så känns det lite…tyst. Han skulle behöva ett syskon hemma då.
Är du gravid nu?
– Nej! Haha.
FAKTARUTA
Namn: Charlotte Perrelli
Ålder: 41
Familj: Gift med Anders Jensen. Barnen Adrian (med Anders), Angelo, Alessio (med exmaken Nicola) och Anders dotter Izabella (från ett tidigare äktenskap med Suzanne Sjögren).
Yrke: Sångerska/artist, bloggare och författare. Har skrivit träningsböckerna ”Kan jag, kan du!”, ”Kickstart – kom i form på 4 veckor” samt ”Charlottes Gravidbok” (Fitnessförlaget/Bonnier Fakta).
Foto Andreas Lundberg
Fotnot: Bilderna är tagna 2012, innan Charlotte gick upp några kilon i vikt pga missfall och andra omständigheter, men så här ser hon vanligtvis ut i kroppen.
Dela på
